Händelserik morgondag

Imorgon ska jag ta med min skatt till min hemutredare - äntligen! Jag vet inte om jag har för höga förväntningar men jag tycker att vi har fått vänta länge på det här besöket och jag är säker på att vi fått vänta ännu längre om jag inte legat på och fått till det här mötet.

Det som ska ske är att hon ska träffa oss för att sedan skriva en rapport till tingsrätten om att adoptionen ska få fortsätta/gå igenom här i Sverige. I praktiken är hon "fosterhemsplacerad" hos mig fram tills adoptionen gått igenom i tingsrätten och jag vill gärna få allting klart så fort som möjligt. Och i morgon ska vi i alla fall träffa socialsekreteraren.

Det har verkligen varit en nyttig erfarenhet för mig hela den här processen med utredning och medgivande. Att vara så totalt beroende av en annan människa är jättespeciellt! I mitt arbete möter jag dagligdags föräldrar som också är beroende av socialsekreterare kring beslut om deras barn, men de är i ett annat utgångsläge än jag har varit. De är också i ett underläge och jag förstår deras frustration på ett annat plan nu känner jag.

Jag har inte haft några problem under min utredning egentligen men just det där totala beroendet och att man inte kan göra någonting om man får nej är speciellt. När jag skulle skicka mina handlingar till Vietnam så behövde jag ett intyg från hemutredaren att mitt medgivande fortfarande var giltigt. I instruktionerna stod just så - att det skulle stå att medgivandet fortfarande var giltigt men det vägrade hon att skriva eftersom det var onödigt då datumet gällde. När jag sedan skulle skicka mina handlingar till Indien behövde jag ett intyg där hon bekräftade att hon stödde min önskan om att adoptera ett barn upp till 2 år (vilket hon gjorde) men det skrev hon inte heller eftersom jag hade ett ålderslöst medgivande (med önskemål 0-18 månader) Jag förstår att det inte är hennes jobb att göra det, men frustrationen jag kände när jag inte kunde övertala henne att hjälpa mig var enorm! Tänk då hur det måste kännas för de föräldrar som kämpar för att få behålla sina barn! Missförstå mig inte - det finns absolut familjer där det allra bästa är att barnen får växa upp någon annanstans men jag kan föreställa mig frustrationen och förtvivlan hos de föräldrarna!

Nåväl - min hemutredare gav mig ju mitt medgivande och det gick ju bra utan dessa intyg så det ska jag inte hänga upp mig på. Det ska bli kul att få visa upp min älskling för henne i alla fall och kul att få prata om allt som varit igen.

Efter det besöket ska vi skriva kontrakt på lägenheten jag skrev om senast - för jag vann budgivningen och ska flytta! SÅ kul! :-)

På kvällen ska jag och lillan vara barnvakt till 2 söta barn. Det blir också spännande - första gången jag är barnvakt sedan jag blev mamma, men jag hoppas att jag har kvar förmågan att ta hand om flera barn -även om ett av dem är mitt! :-)