Livstecken :-)

Vi har det bra. Allt är precis som det ska. Jag ligger i sängen och skriver och på min ena sida sover den lilla stora dottern och på den andra hennes lillebror. Min son. Min älskade son som jag fick i famnen för 11 månader sedan. Mitt charmtroll, mitt busfrö, min andra lilla skatt. Som genom sin ankomst förändrat allt såklart. Och ändå inte för han hör ju hemma här. Såklart. Att bli tvåbarnsmamma har inneburit utmaningar och omställningar men mest ren och skär lycka. Men trött blir man ;-) så nu ska jag sova. Mellan de där två barnen som sparkat lite lätt på nog från varsitt håll. Mina barn! Så oändligt tacksam!

En Son!!!

Ja det är inte klokt på något sätt - men nu har det hänt! Jag har varit med om detta stora fantastiska samtal en gång till och det finns en liten pojke som väntar på oss. Eller det gör han ju inte, han vet ingenting om oss, men JAG väntar på honom! En liten pojke! En fantastiskt söt liten pojke! En son!!!

Inte idag, inte imorgon men i övermorgon

Väntar jag barn igen!! På riktigt! För imorgon postar jag mina ansökningshandlingar till AC och sen kan jag bli matchad när som helst. Det kan dröja länge länge, det finns inga garantier alls MEN det kan också gå fort! Vad har hänt - jo, Vietnam dröjer och dröjer, självklart kan de öppna snart men ingen sådan information kommer. De andra länderna jag köar i går långsamt/ändrar regler och inget händer där heller. Jag börjar landa i lång väntan, börjar tänka att jag får se hur det utvecklar sig, om jag är framme i någon kö innan dottern blivit 6 år och kinaalternativet öppnar sig. Börjar tänka att jag nog får vänta två år till innan jag kan ansöka. Då skriver en vän till mig att hon hört att Kina numera gör individuella bedömningar och att hon tycker att jag ska fråga om de inte kan göra undantag för dotterns för lågs ålder. Jag skickar iväg ett mail på natten med den frågan och tänkte nog att jag skulle få nej, och tänkte annars att OM de kan göra undantag så kan jag börja kolla på "barn söker familj" om det dyker upp något barn där som jag kan ansöka om... Morgonen efter jag mailat ringer AC upp mig och säger att jo, Kina gör individuella bedömningar och vill jag att de ska skicka en fråga om de godkänner mig? Blev både förvånad och omtumlad men säger så klart ja. Morgonen efter ringer det igen från AC. Kina har svarat och ja, de godkänner mig!! Vill jag skicka en ansökan nu då och sätta igång en adoptionprocess? Hjälp vad skakig jag blev. Jag var inte beredd, jag trodde inte att det var så nära eller så enkelt eller egentligen ens möjligt. Men nu har jag samlat papper, i första läget behövs inte mycket men jag är nästan färdig med hela stora också. De papperna ska inte lämnas in förrän jag är matchad med ett barn. Och de första - de som gör ATT jag kan bli matchad lägger jag alltså på brevlådan imorgon. Och då väntar jag barn! På riktigt! Och jag är så lycklig och tacksam och pirrig och livrädd! Jag tar inget för givet - men jag tänker glädjas här och nu av detta stora. Denna möjlighet! Jag väntar barn igen!

Länge sen IGEN

Men här händer det grejer. Återkommer :-)

Länge sedan

Och något har hänt med bloggen - ser inte hur det kommer att se ut när jag skriver men men... Tycker den här situationen som jag är i nu är väldigt underlig. Jag har medgivande - jag har lång kötid - och jag har valt att inte ställa mig i någon aktiv kö utan vänta in Vietnam. Som jag var rädd för så verkar det ju inte flyta så smidigt som AC och FFIA först trodde. Vietnam ger inte auktoriation till nya kontakter och AC:s första optimistiska "hoppas kunna skicka handlingar i slutet av året" är ändrat till att de inte vet när och att det kan dröja. FFIA har än så länge inte ändrat texten på sin hemsida. Och vart för det mig i min situation - ja det är frågan det! När jag valde att vänta in Vietnam så tänkte jag att jag skulle vänta till hösten och då se vad som hänt och ta ställning igen då. Nu tror jag att jag kan vara säker på att inget har hänt till hösten - och hur ska jag tänka? Jag känner att jag egentligen inte vill ha barn nu nu om jag har möjligheten att vänta. Jag har precis fått ett nytt jobb - ett jobb som jag tror är ett drömjobb - jag börjar i augusti och vill åtminstone jobba ett år - allt annat känns skamligt faktiskt även om jag vet att jag inte ska tänka så. Och jag VILL som sagt jobba med det här - det känns jättekul! Men samtidigt - tänk om jag inte kan vänta - tänk om väntan innebär att det inte blir något mer barn i vår familj. Tänk om min tid är nu - inte sen utan nu eller aldrig? Men då är frågan igen - vilka alternativ har jag? KANSKE kan jag skicka till Kina redan nu - problemet är att de i så fall måste göra undantag för att min dotter är under 6. Kanske kan de göra det undantaget - kanske inte. Jag är också längst fram i Nigeria-kön och det har liksom varit min plan b men med mycket tvekan. Jag är oroad över en lång och tuff vistelse i landet och också över att det är väldigt dyrt. Det blir dyrt för mig och det blir dyrt för de som ska följa med mig och jag kommer antagligen att behöva ha flera som kan byta av mig - det känns tufft. Men denna plan har ändå funnit där - tills idag då jag gick in och läste igen på AC.s sida och ser nya åldersrekommendationer. För att få ha 0-36 månader så får man inte ha fyllt 39 när man skickar papprena till landet - och jag fyller 39 i höst! 0-3 år är min gräns - det är vad jag känner att jag är beredd på och om jag inte skickar papper nu så måste jag höja till 0-60 månader. Jag vill inte skicka papper nu men tänk om som sagt - tänk om min tid är nu och bara nu? Andra alternativ är Indien men det verkar väldigt osäkert med nya riktlinjer/nytt förfarande och så Lesotho. Lesotho seglar upp som ett toppalternativ - där är jag på plats 2 i singelkön. Det stora stora problemet där är den ytterst osäkra processen då det handlar om tid och då tiden mellan bb och rb. Jag var väldigt dålig på att vänta på rb förra gången - väldigt dålig!!! Snurr snurr snurr på tankarna - men kanske landar jag ändå i att avvakta ett tag till - att vänta och hoppas på Vietnam - och om tiden går så finns förhoppningsvis Kina kvar som alternativ. Om inte annat så fyller dottern 4 i höst - om 2,5 år fyller hon 6 och då är jag 41 år. Med nuvarande regler så är jag gott och väl inom åldersgränsen både för Sverige och Kina och då uppfyller jag de krav som Kina ställer (i nuläget) Men törs man vänta??? Vill jag vänta såå länge? Väljer jag bort barn genom att stå passiv eller har jag tid på mig att vänta in rätt läge för mig och dottern? PUH!

För varenda unge

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Läste just på MIA:s hemsida

att AC har auktorisation för Vietnam till och med 2012och blev genast nervös.
Tänk om de inte hinner komma igång och tänk om MIA inte gör samma bedömning om ett år. Eller tänk om de kommer igång och vi hamnar i samma situation som sist - att auktorisationen dras tillbaka...
Ja ja - det går ju inte att veta någonting i den här världen - det är bara att inse.


Idag har jag i alla fall skrivit klart 30-månadersrapporten om lillan som ska skickas till Vietnam.
Den näst sista obligatoriska - törs man hoppas på att det inte blir så lång lucka innan det är dags att skicka andra blanketter och rapporter till landet där långt borta? :-)